Spår - en spännande aktivitet, bli förvånad över din hunds förmåga!

Första lite jämförelsefakta:
Människans luktorgan är ungefär 5 kvadratcentimeter stort. Hundens är mellan 75 och 150 kvadratcentimeter. Och den del där informationen från luktorganet behandlas, utgör ungefär 1/3 del av storhjärnans bark hos hunden. Hos oss bara 1/20 del.
Hunden är mellan 100 och 10000 ggr bättre än människan på att urskilja dofter.
Under gynnsamma förhållanden kan de förnimma dofter upp till 2 km från källan. De tycks även kunna uppfatta en doft lång tid efter att doftavtrycket lämnades.
Vid försök där glasplattor med fingeravtryck från människor lagts inomhus respektive utomhus, klarade hundarna att identifiera inomhusplattorna efter 6 veckor och utomhusplattorna efter 1-2 veckor.
Det var lite bakgrund till det verktyg vi ska använda – nämligen hundens spårintelligens!
Alla hundar kan spåra, stora som små och på olika underlag, det handlar om att ge dem rätt förutsättning och motivation.
Prova på ett enkelt spår om du är helt nybörjare.


Nybörjarpår

Du behöver:  snittslar, sele + långt koppel eller kort lina, en liten burk med godbitar i (en snusdosa i plast som du diskat ur är lagom i storlek), 2 leksaker som hunden tycker mycket om, en mjuk skinnhandske brukar vara omtyckt.
Spåret ska läggas rakt 50-75m långt, i medvind för att din vittring ska lägga sig där du går, i spårkärnan och inte förflytta sig bredvid. Och för att hunden inte ska få luftburen vittring av belöningarna.
Bestäm dig för var du ska gå innan du startar, du får inte vinkla eller gå åt sidan eller bakåt när du väl lägger spåret.
Gör ett avtramp där du startar, trampa och sparka lite på marken, och häng första snitseln ovanför, i din nivå, då vet du exakt var spåret börjar och du kan "läsa" din hund. Med "läsa sin hund" menas med att du lär dig se på hunden vad den tänker göra/vad den gör.  Spana sedan framåt i skogen var du ska hänga nästa snitsel, gå dit och häng snitseln i din ögonhöjd, o.s.v.
Det är jätteviktigt att du snittslar inom synligt avstånd (utan att överdriva) för när du sedan spårar med din hund måste du vara helt säker på var du gick. Snitslarna ska hänga högt för att inte störa hunden.
Bra också att lägga belöningarna där du också hänger en snitsel, kanske i avvikande färg, så vet du på avstånd att snart kommer en belöning och kan hjälpa hunden så att den inte forserar den.
När du gått halvvägs, lägger du favoritleksaken, lite gömd, sätt ned händerna på marken för att sätta extra vittring.
Vid slutet ”planterar” du, dutta runt med händerna på marken och lyft lite på mossan och stoppa ned godisburken och en leksak ovanpå inte alltför synlig. Fortsätt sedan 10 m till rakt fram, gå sedan i en vid sväng tillbaka till startplatsen, det är också viktigt att din tillbakagång inte ligger för nära ditt spår, minst 25m ifrån.

Nu ska spåret "ligga till sig" minst 45 min. Under tiden kan man ta en fikapaus och i lugn och ro gå en rastrunda, så hunden sedan kan fokusera på spårarbetet.

 



Nu är det dags att hämta och sela på hunden.
Gå lugnt med hunden mot din avtramp och låt den nosa på marken, var helt tyst och stör ej och om hunden tar upp spåret, följ efter i slakt koppel. Stannar hunden, håll avstånd och ge den tid att finna spåret igen. Lyfter den huvudet så stannar du lugnt och väntar på att nosen går ner igen. Behöver den hjälp och tittar frågande på dig så ta ett steg framåt där spåret går, men var tyst!
Tappar både du och hunden spåret helt, titta efter var nästa snitsel sitter och gå snett mot spåret och låt hunden finna det på nytt.
Halvvägs ligger en leksak och beröm hunden då den hittar leksaken, tala om för den hur glad du blir att leksaken är funnen och busa en stund. Byt sedan mot godbit. Låt sedan hunden ta upp spåret på nytt.
Vid spårslutet leker ni igen med den funna leksaken och letar sedan reda på godisburken, ge hunden mycket beröm. Det är viktigt att ni tar pauser vid belöningarna så hunden inte vill stressa iväg. Sela därefter av och sätt på kopplet.
och ta en annan väg tillbaka. Snitslarna plockar du själv ner medan din hund får vila i bilen. När du blir mer säker plockar du snitslarna medan ni spårar. Eller har en medhjälpare som går tyst och lugnt bakom och plockar snitslarna.
Glöm inte att ge hunden vatten, då den blir törstig av att spåra!


Några tips till den fortsatta spårträningen…

Planera din spårträning inför varje gång och skriv ner hur det gick
Jobba inte i för lång lina.
Lägg slalomspår om du har en snabb hund som gärna ligger på och korta linan.
Missar hunden en apport – fortsätt som inget hänt (apporterna kan tränas separat), men var mer uppmärksam inför nästa apport för att "peppa" hunden att leta om den verkar vilja gå förbi igen.
Ha flera slutapporter för att gardera att avslut blir bra.
Lägg apportpinnarna i en korg hemma och belöna hunden när den hämtar dem.
Ta med några apporter och "tappa" när ni är ute och går, belöna sedan när hunden hittar dem.
Lägg färre apporter i spåret, men gör det till en riktig glädjeupplevelse.
Lägg ”roliga” och lite utmanande spår, inte enbart appellspår, upp och ner på stockar och stenar, över stigar och skogsvägar, upp och ner i diken, genom täta pasager mellan granar. Använd din fantasi och hundens otroliga nosintelligens.
Lita på din hund!
Var inte rädd för att bryta spåret vid en apport om det går kanonbra. Man måste inte alltid fullfölja hela spåret bara för att man lagt det.
Ha alltid två garantier (=spårpinnar, leksaker eller godisburkar) efter en slutapport ifall hunden skulle missa slutet.
När man lägger in en svårighet skall man alltid lägga en apport (belöning) ganska snabbt efteråt.

Lycka till i spårskogen!